Jag vet inte vad jsag ska säga eller göra, varfrör födes jag med en vilja, men utan möjlighet att göra det jag vill, vill inte tänka tillbaka på dåtiden att jag då kunde vara med och känna gemenskap fast jag kände mig anorlunda redan då och till och med utanför för jag har alltid vart han som inte passar in nån stans, men ändå ska vara med och vill vara med, men känner som allt händer runomkring mig, som jag stod mitt i och var navet allt kretsa kring, men ändå inte, och så fort jag säger nåt känner jag mig dum, som att alla vill prata med mig och försöker att lyssna och höra vad jag säger, men att det är svårt att höra och därför inte förstår vad jag säger :(

Och att vara så stel i benen som jag känner mig och ha dålig balans gör att jag spänner mig och att jag blir nervös för att göra bort mig, som att jag ska ramla och så, jag är tyvärr helt klar i huvudet så att ha viljan och att kunna vara och göra som alla andra, men inte kunna det för att man födes med syrebrist så man fick överspännda benmuskler är jobbig, annars hade jag varit väldigt bra man idag och sen det värsta är att jag kan ha sex, men att jag ska behöva bli så stel i benen efteråt ( Fast inte alltid ), det får mig att inte känna mig som en riktig man!